Solen glittrar i vattenytan. Värmen får kroppen att mjukna. Doften av sommar vilar i näsan. Stora träd sluter sig betryggande runt den lilla sjön. I närheten hörs barnens glada skratt och i fjärran hörs ett dovt muller.
Mörka moln drar in över trädtopparna. Det skulle ju inte regna i dag. Obönhörligt närmar de sig ändå. Droppar faller. Kanske kan det värsta passera. Grupp efter grupp av människor lämnar sjön för att bege sig till sina bilar.
Kanske drar det förbi snabbt … eller … stora droppar faller nu. Vattenytan rörs upp av deras tyngd. Regnet tilltar ännu mer. Badkläder byts till kläder och saker packas snabbt i vätan. Allt är redan blött. Vattendropparna är stora, tunga och många när benen får cykeln att röra sig genom skogen. Regnet sköljer över kroppen och tar sig in överallt. Mullret kommer allt närmre tills blixt och dunder sammanfaller i kraftfulla explosioner. Regnet blir till hagel. Vassa små slag mot huden.
Adrenalinet pumpar. Rädslan finns där, men framför allt friheten och glädjen. Detta är en vidunderlig upplevelse. Styrkan att möta ovädret. Närvaron och lyckan är total. Vinden tar i. Den trycker på bakifrån och får cykeln att röra sig allt fortare. Haglet blir till tungt och tätt regn igen. Mullret drar vidare.
Hemma. Vattnet rinner över kroppen och ner på golvet. Kläderna kan vridas ur. Allt det blöta kyler och vattnet i badkaret värmer underbart. Avslappningen föder insikter. Först kommer oron, den där invanda molande oron. Kampen med den startar igen som den brukar. Tankar om vad någon ska tänka och tycka eller hur någon ska reagera. Vad som skulle kunna ske. Förväntningar om det värsta.
En djup suck och så kommer djupa insikten som förändrar allt:
Låt dem. Låt dem hålla på. Låt dem tycka och tänka. De kan inte skada mig längre. Ingen motreaktion behövs. Oron behövs inte och inte tankarna heller. Den rädda lilla flickan och tonåringen inom kan slappna av för de är alltid burna, stöttade, hållna av det större inom mig. Allt det som är jag kan slappna av för jag kan vara helt trygg inom mig. Där finns alltid harmonin, glädjen och friden. Länge har jag vetat att det är så, men nu blev det verkligt på ett djupare plan.
Tacksamheten för den upplevelse vädret gav mig är enorm. Orden LÅT DEM ekar i mitt inre om och om igen. Friheten från andra människors val och agerande finns där nu och lättnaden breder ut sig likt en varm filt som får utrymmet inom att vidga sig till enorma proportioner.
