Ett gnistrande regn av tankar faller. Du tar emot. Några tankedroppar fastnar i ditt hår. De letar sig inåt och finner sin plats. Fler följer efter. Vissa hittar en plats där de etsar sig fast. Andra vandrar obeslutsamt omkring. Ibland poppar de upp i ditt medvetande och säger. “Bu, här finns jag.” Kan du se dem? Upptäcker du tankesdropparna som flyter förbi. Snabba eller långsamma. Korta eller långa. De vill att du ska se dem och inte se dem på samma gång. De vill skapa kaos och smärta. De vill ställa till med bråk. De gillar att skapa känslor som får dig ur balans. Hur du än gör med dessa tankedroppar finner du ingen logik och sans.
Ett gnistrande regn faller helt stilla. Du låter det falla och rinna över din hud. Dropparna får inget fäste. De rinner förbi. De sipprar ner i marken vid din fötter. Du är stilla och ser dem för det de är. Droppar av medvetande som du inte behöver. Då slår blixten ner. BOOM. Du blir öppen som ett såll. Dropparna finner vägen in i dig och fyller på. Tankar som forsar runt skapar kaos och smärta. Är det nödvändigt? Vad var det som hände? Hur blev det så här? Tankarna säger. “Bu och tittut.” Du följer dem slaviskt och agerar som de vill. Så skrattar du gott åt dig själv och låter dropparna falla. De rinner åter nedåt mot jorden och försvinner. En lättnadens suck. Friden kom åter. Kanske slår blixten ner igen, men då är du beredd. Då ser du det som sker i dig och låter dropparna rinna av dig innan de skapar oreda. Det är en övning. Får dropparna fritt spelrum eller ser du dem genast och låter dem falla?
