Vi är i vintertiden och snart är det första advent. En tid av förundran, magi, förväntan och mirakel om du öppnar dig för det. För många är advent och julen en jobbig tid. Den var det för mig i många år, men jag valde att förändra det. Jag är vuxen och har då lyxen att kunna välja vem jag vill vara tillsammans med denna tid och hur jag vill fira jul och vinter. I stället för den vanmakt, sorg och ilska jag kände tidigare släpper jag in den där glittriga och värmande känslan av förundran där allt kan hända. Jag väljer att acceptera de ”gamla” känslorna som ibland bubblar upp ur sina gömställen i kroppens labyrinter. När jag känner dem och accepterar dem lämnar jag utrymme för dem att släppa sitt grepp om mig. De är inte jag. Inga känslor ÄR jag. Jag bara KÄNNER dem.
”När du ser och förstår att du inte är dina känslor utan bara känner dem kan du ställa dig vid sidan av och iaktta dem. Ha medkänsla med dig själv och ta hand om dig i stunden. När det känns jobbigt att hantera känslorna kan du fråga dig själv:
Vad kan jag göra för att må bättre just nu?
Du kan hålla dig själv i handen när du känner dig rädd. Du kan krama om dig själv när du är ledsen. Du kan känna kraften i ilskan och använda den till något konstruktivt. Du kan använda kroppen för att röra på din rädsla, ilska och sorg. När du rör på känslorna transformeras de. Dansa, spring, skutta, gå, skaka, gunga, rulla runt.”
Citatet är ur min bok Levande i dödens omfamning. Momo är död och ger dessa ord till sitt barnbarn Katja i en text hon har lämnat efter sig. Katja är tonåringen och kan emellanåt känna intensivt, starkt och mycket olika känslor, men med hjälp av Momos vägledning hittar hon sätt att hantera även de starkaste och mest smärtsamma känslorna.
Hur gör du när du känner starkt och intensivt?
Ibland behöver jag stanna upp och bara vara för att låta allt hinna i kapp och landa inom mig. När jag är aktiv och social en tid har jag behov av att vara ensam. I ensamheten får allt lugna ner sig och bli tydligt. Jag har nyligen leget däckad av en dunderförkylning och är fortfarande, efter två veckor, inte helt återställd. Att tvingas stanna upp och sakta ner så pass länge är för mig ett utmärkt tillfälle att landa inåt. Jag insåg inte innan jag blev sjuk hur väl jag behövde det efter en intensiv och både rolig och jobbig sommar och höst. Vintertiden och sjukdomen bjuder in mig till att sakta ner.
Jag blickar ut genom ett fönster här i mitt hem i Vattholma och fylls av den där förundran. Vintervärlden därute är magiskt vacker och mitt hjärta fylls av glädje och tacksamhet. Ett stycke ur Levande i dödens omfamningen gör sig påmint i mitt sinne och jag hittar det med lätthet:
”Solen lyser från en klarblå himmel och ingen vind får skogen att röra sig. Allt är helt stilla. Ispärlor glittrar på granarnas barr. De viskar stilla om lugnet när marken är frusen och täcks av snö, då hjärtat får vila i väntan på vår. Vinterns slöjor speglar den inre världens ändlösa stillhet. I närhet till trädens vida visdom kan Katja se allt det vackra i långsamhetens vintervärld. Hon andas i takt med storskogens andetag och blir helt närvarande i stundens magi. Hjärtats slag saktar ner och tankarna blir allt färre. Oändligheten breder ut sig.”
Katja fick efter denna skogspromenad uppleva flera dagars snöstorm i vilken hon blev instängd i ett hus helt ensam. 15 år gammal kunde hon använda denna tid för att vända sig inåt och bearbeta sådant hon upplevt under året och de rädslor hon hade inför framtiden.
Hur gör du när något tvingar dig att stanna upp? Hur känns det inom dig?
När jag har vilat ett tag och låtit den inre världen veckla ut sig kan jag leka igen, möta den yttre världen och skapa. Vinterns tid och adventstiden är för mig en tid för reflektion, avslut och en tid att släppa taget för att kunna ta emot något nytt. Skogsanden i Levande i dödens omfamning utrycker det så här:
”Lek med vinterns gåvor, vila i undrens tid, skapa så mycket magi du kan i ditt liv, öppna ditt hjärta för det nya, släpp taget och ta emot.”
Den där fantastiska boken som jag har skrivit har hjälpt mig så mycket. Momo vägledde inte bara sin nära och kära i boken utan också mig. Köp den om du känner dig dragen till den, kanske som en julklapp till dig själv eller till någon i din närhet. Jag vet att den kan ge mycket till många fler än mig. Det är därför jag valde att låta den bli en bok och det är därför jag blir glad för varje exemplar som säljs.
Om du känner att du behöver stöd i denna tid på året så erbjuder jag coaching till ett väldigt bra pris. Passa på att prova på nu, för priset kommer att höjas när tiden är inne.
