I drakarnas tid vaknar det inre vilddjuret till liv och ryter ut sin uråldriga frustration. Alla lögner bränner hen upp och spolar bort med forsens kraft. Hjärtats murar raseras effektivt då autenticitetens varelser breder ut sina vingar för att lyfta verkligheten till nästa nivå.
Ingen kommer undan då sanningens floder strömmar in i alla sprickor och spränger allt försvar. En ny tid tar fart med kraften hos draktårarnas sårbarhet.
De som trodde de hade makten hukar inför ödmjukhetens visdom.
Att vara äkta är det enda möjliga i drakögonens obarmhärtiga glans. Världen inom vilar i väntan på att släppas fri. Vaknandes i takt med drakvingarnas slag. Generationers osanningar exploderar i ljuset likt sagornas elaka troll.
Från djupet ryter drakarnas sång. Mullrande majestätiskt skakar ljudet om och förändringen kommer skoningslöst närmre trots skäcken den väcker inom. Draksången ekar mellan bergens sidor. Den tar fart och färdas upp mot himmelen ren och klar. Sanningsvarelserna förenas i de kraftfulla ljuden. Frihetens klockor som har klämtat i fjärran slår högt och klart.
Genom mjukheten föds mitt kreativa ursinne. Att få vara den jag är min rättighet. Fjällen faller av och jag står hudlös inför obarmhärtigt uråldrigt dömande. Anpassningens tid är över. Nu föds jag ny och klar. Aldrig mer passar jag in i de galnas fjättrande tro om hur något bör vara. Mina fötter borrar sig djupt ner i myllan och mina rötter når ända in till moderns kärna. Rakryggad växer jag ur den kuvad person jag var. Orden flätar samman min starka vilja. Innkännande, känslig men oändligt stark står jag här som den främsta av alla mina skapaelser. Ömsar skinn än en gång och vågar ta nästa steg in i min autenticitet. Min kärna är min växtplats och allt som kommer ur mig ska växa i drakarnas sanningseld.
De små uttrycken har aldrig räckt för mig. Storheten bor i mig. Den har tryckts ner av vad jag trodde att omgivningen önskade av mig. Aldrig mer ska det ske. Endast drakaranas sång får mig att leva och jag lysssnar intensivt till den. Jag har varit försiktig. Jag har lyssnat på världens klagan. Jag har gjort den till min. Aldrig mer ska det ske.
Allt för många gånger har jag ursäktat mig för den jag är. Anpassat mig för att passa in, för att unvika ogillande och konflikter. Varför ska jag gömma mig? Varför ska någon behöva gömma sig. Varför ska det vara farligt att vara och uttrycka den jag är? Jag har försökt följa strömmen, men den enda ström jag vill följa är den som forsar ut ur min innersta kärna. Länge har jag påstått att jag är sann, men nej, jag har ljugit om och om igen. Lögnarna sitter så djupt rotade i mig så att jag trodde de var sanna, men aldrig mer. Nej, aldrig mer. Medvetenhetens ljus ska lysa klart och endast föda sanningen. Jag har tagit hänsyn in i absurdum. Jag har försökt vara duktig in i absurdum. Jag har försökt vara snäll och rar in i absurdum. Till vilken nytta? För vem?
Inkännandet förde mig till att inte veta vad som var mitt eller andras. Jag kände allt och överväldigades. För vems skull? Det hjälpte ingen. Nu låter jag allt det som inte är mitt rinna av mig ner i jorden. Jag andas ut och släpper allt.
Kontrollen är inte värd något längre. Den har bara låst fast mig i anpassningens klor. De har skurit djupt in och förankrat sig nära min kärna. Nu sliter jag ut dem. De behövs inte längre. Fri från kontrollbehov vacklar jag i livets ovisshet, men hellre det än att fjättras i lögnernas världar. Befrielsens tid är här. Drakarna har fört den till oss och ger oss styrkan att bryta med allt det som inte ÄR.
Kaoset får finnas i min inre styrkas krafter. Att flöda fritt genom kaosartade floder av tidlöshet skapar nya ramar av kärleksmirakler. Fri från de kvävande tankarna av hur jag ska vara dansar jag ut i livets mysterier. Sanningen forsar ur mig. Jag kan inget annat göra än att följa med strömmen.
Att förlora mig själv har fått en ny innebörd. Genom att försöka skapa mig själv som någon annan än den jag är förlorade jag kontakten med min kärna. Nu förlorar jag mig själv för att återknyta kontakten med kärnan. Nu tillåter jag skapandet av det jag ÄR.
Möjligheternas människa lyssnar till drakarnas sång och tar steget in i det okända. Är du en av dem? Boka ett kostnadsfritt samtal HÄR
