Vem styr ditt liv? Vem navigerar? Vem väljer vart du är på väg?
När du längtar efter räddning. När du önskar att någonting utanför dig själv ska rädda dig ur det fängelse som tankarna och känslorna skapar i ditt inre, då är du förlorad. Du släpper din kraft och lägger den utanför dig själv. Omständigheterna i den yttre världen blir din lag. Akta dig för den fällan! (…)
Faller du ner i den avgrunden ger du monstren i din hjärna friheten att skapa en värld av smärta, besvikelse och sorg. Den som vill hjälpa dig når inte fram. Allt blir bara fel. Du blir ensam kvar. Du kan inte öppna dig när du släpper din kraft. Du kan inte öppna dig när du lägger din lycka i omvärldens händer. Då lever du i din smärta som bara växer och växer. Den slukar dig hel och ditt inre är till slut så inmurat att det inte går att nå. Du hittar inte dit och då hittar ingen annan varelse dit heller.
Ur Levande i dödens omfamning
Lever du i tillit till att allt blir som det ska? Är du rädd? Tänk om något hemskt händer? Tänk om något blir fel? Tänk om du väljer fel?
Jag har varit där i rädslornas land. Jag var rädslan. Rädd för allt. Rädd för att välja fel, för att matta ut mig, för att vara ensam, för att inte kunna sova, för tröttheten, för smärtan, för att bli sårad, för att de jag älskar skulle bli sjuka eller dö, för att jag skulle bli sjuk eller dö … Jag var helt enkelt rädd för att leva och rädd för att dö och jag var rädd för rädslan. Det som ÄR jag gömdes under ett tjockt lager av rädslor. Jag ville att något eller någon skulle rädda mig framför allt från mina rädslor.
I den djupaste fängelsehålan slår ett brustet hjärta svagt. Dörren är låst från insidan. Ingen ska få komma in. Rädslans åtta lås kan endast öppnas av modets klara ljus.
När tiden är inne knackar kärleken på dörren. Vad händer då? Öppnas låsen? Nej, de förstärks med sju hänglås av bästa kvalitet. Ingen ska nå det brustna hjärtat, för det orkar inte mer. Rädslans klor är många och håller hårt om nycklarna. Vem törs öppna låsen? Ingen kan berätta vad som sker om dörren öppnas. Ingen kan berätta vad som sker då hjärtat får slå i frihet. Det kända är det trygga. Alla låsen får bli kvar.
Kanske öppnas de en dag, men inte nu. Nej, absolut inte nu. Helst aldrig.
Vem vet vilka faror som lurar utanför? Vem vill leva då man kan välja att vara en levande död, inburad för alltid?
Ur Levande i dödens omfamning
Att leva ur rädslor skapar kamp, kontrollbehov, spänningar, smärta, sömnbesvär osv. Jag mådde inte särskilt bra när jag levde så. Ju mer medveten jag blev desto bättre blev allt. Rädslorna bleknade, men fanns där ändå. Jag hade fastnat i posttraumatisk stress efter traumatiska händelser under tonåren och det kändes svårt att släppa det försvar som rädslorna var. Det var på ett paradoxalt sätt rädslorna som gjorde mig trygg.
Något som jag höll fast vid som sanningar var sömnsvårigheterna jag upplevde och risken att matta ut mig. Rädslan för att inte kunna sova drev mig till att inte sova. Jag tillät tankar att ta över mig på nättarena, tillät orostankarna att vara jag. Frånvaron av sömn har flera gånger drivit mig till utmattning. Min erfarenhet sa mig att jag var på väg ditåt igen. Jag visste att jag borde släppa rädslan för att då kunna vara den jag är och leva det aktiva liv jag önskade, men jag förmådde mig inte. Min drivkraft, min urkraft kändes som ett hot. Jag såg att det var mig själv jag var rädd för.
För en kort tid sedan föll polletten ner helt. Jag insåg fullt ut att det är jag som styr mitt liv, så varför valde jag att behålla vissa rädslor som vägledare? Varför valde jag att förminska mig själv för att jag var rädd för vad som skulle hände om jag stod i min kraft? Jag hade förändrat mitt liv. Jag levde min dröm, men jag höll fast vid rädslorna. Varför höll jag fast vid något som hörde till det förflutna? Varför ville jag inte gå vidare? Jo, för att det finns en illusion som säger att det bekanta, det vi är vana vid är tryggt. Förändring är farligt.
När låsen öppnas finns ledtrådar till livets gåtor där. I kärlekens närhet göms alla svar.
Ur Levande i dödens omfamning
Så vad gör jag nu?
Jo, jag styr mitt liv. Med lätthet och nyfikenhet i stället för med kamp. Jag väljer att sova gott om nättarena. Jag väljer tystnaden i stället för tankar. Jag väljer att göra det jag behöver göra för att må bättre, varje dag, hela tiden. Jag väljer att leva i tillit och kärlek i stället för rädsla. Jag väljer det om och om igen och det blir allt lättare. Jag väljer att leva min dröm, längtan och önskan. Den som kommer inifrån, från djupet av allt det som är jag. Jag väljer att stå stadigt i min inre frid och urkraft. Jag ÄR.
Vad väljer du? Vill du styra ditt liv? Vill du hjälpa dig? Vill du skapa ur ditt hjärta innersta längtan? Du ÄR, precis som jag och valen i livet är dina.
Behöver du stöd för att nå svaren inom dig? PossibilityCoaching leder dig inåt så att du lättare kan finna din innersta längtan och hur du ska leva den.
